Linnea

Min vackra Linnea

Är glad att säga du fick leva ditt liv helt och fullt ut. Familjen hade dig i 9år och jag hade dig i 5år av de 9. Du lärde mig så otroligt mycket. En läromästare som ändå krävde rutin. Du var inte enkel men ändå så trygg trots att du var den känsligaste jag någonsin träffat på. 2006 var vi ute och tävlade Dressyr, trots att du var en gammal super-hopphäst. Msv hoppning med många många placeringar och SM hann du också med att placera dig i. 2007 blev du halt och efter det blev du inte dig själv igen. Du älskade att arbeta men kroppen ville inte som du så bestämde mig för att ställa av dig helt och ge dig en sista semester innan sista vilan. I maj 2008 tog vi sista ridturen. Tiden gick och du mådde kalas, gick i hagen och bossade runt med ynglingarna och myste med din bästa vän Bamse. Du var så överlägset dominant i hagen att det var roligt titta på er. Så liten och gammal men ändå så kaxig, en enda snabb blick och de andra backade undan och ändå har jag aldrig sett dig sparka eller bita någon häst någonsin! Men åldern tog ut sin rätt, tänderna var mycket slitna och det var lite jobbigt för dig att tugga ensilage, din kropp blev trött och du tappade i rang, det gjorde väldigt ont att se. Du tappade glimten i ögat som alltid funnits och din otroliga pigghet bleknade med löven hösten 2009. Då insåg jag att det snart var dags. Satte månad, senast juni 2010. Du skulle ut på bete men inte så länge att hettan och alla äckliga flygfän skulle hinna komma.

Och så blev det, men ändå på ett oväntat sätt. Din bästa vän Bamse blev dålig 2008. Efter nästan ett års tid med utredningar och behandlingar konstaterades pålagringar på SI-leden och hon fick gå i hagen med dig och ha det gott. Men i slutet av juli 2010 precis efter riktigt betessläpp blev hon halt, mycket halt. Fång. Den 2 juni ringde vi och satte ett datum, för er båda två. Du var färdig med livet och Bamse skulle inte behöva ha ont mer.

Så den 4 juni 2010 kom veterinären med sin bultpistol och avslutade era liv. Det var så otroligt hårt att se men det fanns inga andra alternativ. Solen sken och det var varmt. Du somnade så lugnt och stilla Linnea, du kämpade inte så då visste vi det var rätt. Du var färdig med ditt liv. Underbara häst, kommer aldrig hitta någon som dig igen.

Nu vilar du och dina bästa vän Bamse jämte varandra där i skogsbrynet där solen skiner så fint på kvällen.

Stallet kommer aldrig bli sig likt igen utan er två. De största personligehterna jag någonsin träffat.
 

Vila i frid min vackra Linnea, så perfekt som du var kommer ingen annan någonsin att bli. Kommer aldirg glömma dig och lever nu på alla de 1000 underbara minnen jag har.
Älskade häst ta hand om min fina Esse, Bamse & även Cito, Eclipse & Devina så ses vi snart igen!