Idag har det gått ett år sedan du somnade här i köket... och saknaden är fortfarande så stor. Du gav mig och alla runt omkring oss så mycket glädje, värme och ömhet min älskade vovve. En sådan underbar hund du var... det som fanns i dig förmedlade du och alla som träffade dig föll pladask för din fantastiska charm.

Du var alltid med på det som hände, aldrig sur eller arg. Det fanns ett lugn med dig och det kände alla som träffade dig... både människor och djur.

Jag tänker på dig ofta och ibland gör det så ont och tårarna bara rinner. Då är det skönt att få gråta... tårarna är själens rening. Det går över efter en stund och jag är väldigt tacksam för att jag fick ha dig så länge hos mig. Du var en gåva med den finaste själ man kan tänka sig... och du är med oss varje dag.

Lady har fått en ny kompis och de har verkligen roligt ihop... du skulle ha gillat henne. Allt rullar på och vi går här nu och möter hösten... och minns dig idag med stor kärlek.

Tack för att du kom och delade 15 1/2 år av mitt liv... min älskade prins.

Torsdagen den  29/10-09

Det blev så bra igår... en fantastisk dag, kväll och natt med så mycket kärlek...
Mitt i all det tunga som skulle gås igenom fanns de där, mina barn och barnbarn. Värmen och glädjen strömmade ut till Simbo som var väldigt nöjd med att ha alla hos sig. Det blev fotat, filmat, fika med kaffe och bulle ute vid eldstaden. Vacker musik spelades och lillkillen och mormor dansade runt på gräsmattan och det blev en fin stund med härliga minnen. Min dotter och barnbarnen gav sig av innan det blev mörkt och jag och sonen gjorde iordning för korvgrillningen. Det hann att bli mörkt men det gjorde inte den gamle gubben något... han var så nöjd med tunnbrödrulle med grillkorv i. Han fick äta så mycket han ville och det gjorde han... *L*
Veterinären anlände vid 17.45 och vi gick in och han fick lite lugnande. Efter en liten stund lade han sig på köksgolvet…
18.40 somnade han lugnt in och vet. gav sig av... (hade valt att ha honom hemma under natten) Eftersom han alltid älskat att vara ute fick den sista resan för den gamle bli utomhus. I den mörka stjärnbeströdda kvällshimlen tog vi med honom ut. Där tillsammans på en filt tillbringade vi en fantastisk kväll... Meditationsmusiken ledde oss framåt i den mörka natten och med elden brinnande hann klockan bli 02.00 innan vi gick in. Vi hade då gjort iordning och lagt honom i bilen... färdig att åka och lämna på kliniken under dagen. Han skall kremeras separat och sedan grävas ner under rönnbärsträdet. Där ska han få vila... min älskade prins... sov gott!

Jag älskar dig… min underbare vovve… Kramar från din matte

forts. torsdagen den  29/10-09

Saknaden, tystnaden och tomheten är total

Min son stannade till middagstid och sedan åkte han hem till sig...
Det blev ett bra läge för mig att bege mig till vet. kliniken och jag passade på att åka samtidigt. Allt det praktiska med papper o dyl. var redan avklarat igår och jag lämnade honom ganska snabbt bara. Vi styrde hemåt... jag och Lady (tiken) och det var så tomt i bilen... inget huvud som syntes i backspegeln...
När vi kom hem... blev det så påtagligt... där stod vi på gräsmattan jag och "Loppan"(Lady). Jag kom ikapp mig själv och det blev så tomt, så tomt... jag stod där helt lamslagen... vad skulle jag nu ta mig till? Nu skulle jag börja leva ett liv utan min älskade prins... jag letade förtvivlat med blicken... Vart är han? Han kanske är bakom hörnet bara... han kommer nog snart...
Så fruktansvärt hängigt blev det... så ledsamt, så ledsamt. Då plötsligt får jag se Lady sitta på trappan i det underbart vackra höstvädret med solen lysande i ögonen. Nej, detta går inte... jag måste ut och gå... sagt och gjort... vi började att gå... och vi gick o vi gick... Vi behövde gå... stackars henne som på sitt sätt blivit gammal i förtid... Hon har också fått leva ett ofrivilligt pensionärsliv... vi har ju inte kunnat gå ut och gå eftersom den gamle inte kunnat vara själv någon längre tid. Jag njöt av promenaden och vi tittade i samförstånd på varandra... att detta var en välbehövlig sådan. Det kändes riktigt bra där en sväng... men sedan kom tomheten och slog ner som en bomb igen... när vi kom hem. Jag letade med blicken när jag gjorde mina kvällsbestyr, gav getterna kvällsmat och stängde in hönorna... den gamle som alltid varit med på kvällsrundan... saknades. Hela kvällen har varit som en enda stor tomhet... tomt, tomt
Den gamle gjorde ju inget väsen av sig men ändå är det så tyst i huset... det är nästan kusligt tyst... hela atmosfären i huset känns märklig... svårt att förklara. Han hade en mycket stor närvaro... han har lämnat ett oerhört tomrum efter sig...
Jag är så ledsen...

och så även Lady, hon vill bara sova... hennes bäste vän... är inte längre här.